Hat, Förakt och Kärlek

Frankrike tog två veckor.

Jag bodde hos familjen Soccoro, en 46-årig tant i ett radhus, med ett par döttrar mellan tjugo och trettio som kom på sporadiska besök. Med mig Bodde Natalie (kanske stavas annorlonda, vad vet jag), en riktigt jätteblond sydafrikanska, och Jennifer, en halvbrun amerikanska. Jag nämner att Natalie var jätteblond för att jag trodde att de hade för många soltimmar där nere för att man skulle kunna se ut som hon gör, hon var tamigtusan blekare än mig i slutet av vintersäsongen. Hon var lite konstig ibland, men klok och rar.

Jennifer var Amerikansk och saknade sitt kött, ungefär. Jag tror att många av hennes köttkommentarer var ironiska, men man vet aldrig. Enligt henne så hade hon träffat en Svenska för länge sen som kallade henne för halvblod. Svenskan själv menade att hon var rasren. Kul anekdot.

I grannhuset bodde Alexander, min bundsförvant från Svealand. Där bodde också Abbey, Amerikanska som visade sig vara kapitalist, kristen och fan av Guinness. Hon var cool. Till sist hade vi Alessandra, som vanligtvis bodde i New York City i en väldigt rik familj. Hon gick aldrig ut så vitt jag visste, och absolut inte med oss. Hon sa en gång något i stil med "I don't mean to be an ass, but I'm used to going out in new york, and that's like fuckin amazing". Egentligen skulle hon ha åkt till Indien med sin pappas pengar, men när farsan fick veta så förbjöd han det hela med smittorisken som grund, och skickade henne till Frankrike för att lära sig istället.

Jag pallar inte berätta om allt, så nu spolar vi lite; skolan var från 0845 till typ tolv, det var mer dialog än vad jag är van vid, och jag lärde mig rätt mycket tycker jag. Jag träffade en(1) svenska under vistelsen, hon hette Andrea och är faktiskt ascool.

Hon vet vad hon vill, minst sagt. Bl.a. så drog hon ut mig och Alex och en oskyldig stackars Schweizertjej på kanotresa, och det var sjukt vackert och ballt på alla vis.

En gång när vi redovisade ett litet grupparbete, där vi skulle berätta(på franska, för vår lillla klass) om hjälporganisationer, och vilken vi skulle vilja hjälpa, så redovisade jag vårt lilla arbete om röda korset/halvmånen, och om deras välvilja. Vår lärare frågade var vi skulle kunna tänka oss att hjälpa till, för att vi skulle börja uttrycka motiveringar och dylikt på franska, och föreslog Palestina.

"Ja",sa jag "Palestina till exempel".

Då vände sig Andrea om och sade plötsligt med klar och stark stämma "Nej! Vi hjälper Israeliterna i så fall!".

Jag menar... att för en sån liten grej bli provocerad att uttrycka sin starka åsikt i ett känsligt ämne, och inte låta mig ljuga lite i ett grupparbete på ett halvt A4 är detsamma som att ha stake. Fast hon var tjej då, ni fattar.
Bombhögertjejer ftw.

Spola igen... Det var roligt att vara nere på stan om kvällen, bäst var en piratbar som var inredd som insidan av ett sjörövarskepp, fett ballt. Det fanns en poppis Australiensisk bar där alla utbytesstudenter hängde också, men de hade inte Guinness

Vad fan är det med att inte ha Guinness i barer?! Vi hittade flera stycken av de där djävla hålorna >.<

Det var massor av knark där jag bodde, i stadens utkant med en massa fattiga människor och araber och hiphopare. Mellan spårvagnsstationen och huset såg vi massor med rullpapperspaket och en kartong med subutex (typ heroin).

En kille försökte sno våra pengar mellan spårvagnen och vårt hem. Han var sämst och misslyckades fatalt.

Maten var konstig, till frukost åt man småsaker ur en korg med brödliknande saker i plastförpackningar. Förpackningarna kunde innehålla antingen ett kex som liknade rostat bröd, eller en muffin, eller något som verkade vara skivor av sockerkaka med vingummin och russin i.
En gång hittade jag lite brunt bröd undanstoppat ovanför kylen, vilket fick mitt svenska anlete att skina upp av lycka och kunskap om kommande välmående. När jag satt och avnjöt mitt byte kom värdmamman och frågade ungefär "Men kära nån, du äter ju bantningsbröd, varför äter du bantningsbröd? (Du är ju ingen tjock medelålders tant, varför äter du inte vitt bröd med choklad som de andra barnen?)"


Jag hade kul, jag är nöjd. Jag träffade en tysk som såg ut som Frederick Federley.