Veckans Självinsikt

Kanske är jag i en "frisinnad" period av mitt liv, där jag helt enkelt inte vill ha eller skulle kunna hantera ett långvarigt förhållande. Visst vill vi alla leva lyckligt med en älskad månad efter månad och lyssna på en jänta som skrattar, men ibland orkar man bara inte leta efter den relationen, utan sätter sig glatt på ändan och väntar på att den ska trilla ner i knoppen.
I mer än ett år var jag fast besluten att bara jaga framtidsutsikter. Det var ett jävla slit och ingenvart kom jag. Faktum är att det gångna året slagit många rekord i olycka. Jag har blivit dumpad flest ggr per år någonsin mellan förra sista april och denna sista april. Jag har varit fattigast på länge mellan förra sista april och denna sista april. Jag har bytt klass fler gånger än någonsin tidigare mellan förra april och sista april.

Ok, jag medger att det är svårt att följa den röda tråden, men likväl sög mitt liv förra året, och jag har det roligare nu än då, så varför ändra på konceptet innan det är slutkört?


Å andra sidan (kommer det där "å"-ordet från au?) skulle man kunna betrakta situationen som att jag inte vågar släppa någon nära inpå, men ändå inte vill vara ensam, och kör mittemellan.

Äsch, det där lät deppigt, och jag är inte deppig. Faktum är att jag är på mycket gott humör, mamma fyller år och allting :D

Det var något mer jag skulle skriva, men det skriver jag inte. För jag minns inte.

Redigering: Just tusan, här är det: lägg redigt beslag på mig så är jag en riddare, tills dess är jag jag och du du. Puss.