Nattfunderingar

En gång så åkte jag hem från Far, i Falun. Det var i tisdags. När jag åker hem från Falun tar jag först tåget, och sedan buss från stora torget. Jag har för mig att det var väldigt blåsigt den här gången, eller så var det bara kallt. Det var ljust, men blekt ute. Jag var varm, för jag hade åkt tåg, och förresten var det nog inte kallt ute.
Jag köpte mig en glass på pressbyrån. Det var en spirello, eller vad de nu heter. Jag minns inte om jag någonsin ätit en sån själv förut. Jag har ett vagt minne av att ha ätit en sån på en mack, men det känns som om mamma köpte en sån, och jag smakade.
Nästan alla andra är stora fans av just den här glassen, och efter att ha tjyvsmakat annas glass förra veckan var jag nyfiken på att prova. Det var en god glass. Isglass, men inte isig, utan glassig. Spännande spännande. När bussen rullade såg jag ett par fyllon som delade några pavor nere på torget. En av dem pratade med hela ansiktet. Ni vet när man ser döva och de viftar och har sig? Det kändes så, fast han gjorde det med ansiktet.
När jag såg på dem, och kände min goda glass i munnen, så tänkte jag - alkoglass, hur funkar det egentligen?

Jag menar, när man har sprit i frysen, så fryser inte spriten. Hur ska man då kunna ha alkoglass som inte fryser? Sara, hon är klok hon. Hon sa att det säkert inte är så mycket alkohol i glassen att det spelar någon roll. Tänka sig, isf måste alkoglass vara ganska svagt.

Det är ju bra i och för sig, för då slipper man fjortonåringar som lyckas få tag i en glass med 4% alkohol och är fjortisiga (ordet finns, håll käften).

:O Vänta nu, det där är inte rimligt, man kan inte bli full på 4%-ig glass! Alltså är det bara töntigt att det är förbjudet i Sverige.

En undersökning visar att alkoglass är ett danskt påfund, vilket är osmakligt i sig, men inte orimligt. Undersökningen visar också att alkoglass håller just 4,8%.

Kvantitet är inte kvalitet, och jag har inte sagt något sexigt på säkert tjugo minuter, det är dags att logga ut från msn